My own way

My own way

Annons

Jag saknar dig

Chansen att någon läser det här är väl minimal. Ni slutade läsa för längesedan. Jag slutade uppdatera för längesedan. Men det spelar ingen roll. Jag skriver egentligen inte för någon att se. Jag skriver för att hjärtat gör så ont. Så ont att jag tror att det ska explodera och trasa sönder hela bröstet på mig. Jag har aldrig känt en smärta likt den här. Jag kan sätta ord på vad som helst. Men det är omöjligt att få någon att förstå. Mitt hjärta är trasigt och kommer aldrig läka och bli detsamma igen.

13 mars 2015. Det var fredag den 13e. Jag är inte skrockfull och tror inte ett dugg på att ett datum bestämmer om du har otur eller inte. Men den 13 mars, fredag den 13e. Det kommer föralltid att vara en fruktansvärd dag. Otur är så helt fel ordval. Förlust. Det är nog mer ordet jag söker. Dagen jag visste skulle komma men omöjligt kunde förbereda mig inför. Tidigt på morgonen den 13 ringde min farmor. Hon ringde för att berätta att han som under min barndom var min bästa vän hade dött. Min farfar. Han förlorade kampen emot livet. Den 12 mars somnade han för att aldrig mer vakna igen. Sedan den dagen har mitt liv inte varit detsamma. Men det är inte förrän nu jag verkligen har förstått att jag aldrig mer kommer att träffa honom igen. Få krama honom. Höra hans underbara snälla röst. Fira högtider tillsammans. Ingenting. Vår tid är slut. Hans tid är slut. 78 år. Jag känner en saknad som gör mig yr och spyfärdig. Hur ska ett liv vara utan honom? Ibland känns det som om livet inte kan gå vidare. För han är inte här med mig.

Att inte ens två veckor senare förlora ännu en älskad. Det gjorde inte livet lättare. De fattas mig båda två. Jag älskade dem oerhört mycket och kommer alltid bära dem med mig i hjärtat. Även fast jag vill ha dem vid min sida. Se på dem. Kramas. Bara få berätta en sista gång vilka fantastiska personer de var för mig och hur tacksam jag är för de som de var för mig. 

På fredag är det gravsättning (eller säger man urnsättning? Jag har ingen aning) för farfar. Jag vet inte hur jag ska orka med ännu en grej av allt detta. Hans begravning var det värsta jag någonsin genomgått. Jag grät konstant. Jag slutade andas. En smärta så fruktansvärt att jag trodde att hjärtat skulle stanna. På något sätt överlevde jag det. Men det gör fortfarande ont. Så fruktansvärt ont. 

Jag bryter ihop och kommer igen. Och igen. Och igen. Luften går ur mig och jag vet inte vilken väg i livet jag vill ta. Jorden är en mycket mörkare plats utan honom. 

Älskade farfar. Jag saknar dig

  

I’m walking behind you on your wedding day
And I’ll hear you promise to love and obey
Though you may forget me, you’re still on my mind
Look over your shoulder, I’m walking behind
Maybe I’ll kiss again with a love that’s new again
But I shall wish again, I was kissing you
‘Cause I’ll always love you where ever you go
And though we are parted, I want you to know 
That if things go wrong, dear and fate is unkind
Look over your shoulder, I’m walking behind
So if things go wrong, dear and fate is unkind
Look over your shoulder, I’m walking behind – Frank Sinatra

Kommentera (1)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Se fler...
Annons
stats